Anförande av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari vid pressträff om Klimatredovisningen

Anförande av klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari vid en pressträff om 2025 års budgetpropositions Klimatredovisning, den 18 september 2024 i Stockholm. Det talade ordet gäller.

Ladda ner:

Presentationsbilder från pressträff om Klimatredovisningen (pdf 150 kB)

Presentationsbild 5

Tack Elisabeth.

Det har gått snart två år sedan regeringen påbörjade vår omläggning av klimatpolitiken. Som Sveriges klimat- och miljöminister är jag stolt över att idag få berätta att den ambitiösa och effektiva klimatpolitik som vi bedriver börjar visa resultat.

I samband med att det klimatpolitiska ramverket togs fram antogs Sveriges nationella klimatmål, nettonollutsläpp senast år 2045, samt etappmål för år 2030 och år 2040 som fungerar som kontrollstationer längs vägen mot klimatmålet.

Sveriges klimatmål om nettonollutsläpp senast år 2045 är i alla internationella avseenden ett mycket ambitiöst klimatmål, som innebär att vi ska bli klimatneutrala hela fem år före resten av EU som har motsvarande mål till år 2050.

Etappmålet till år 2040 innebär att utsläppen inom ESR, som omfattar bland annat vägtransporter, ska vara 75 procent lägre än utsläppen år 1990.

Det svenska etappmålet till år 2030 innebär å sin sida att utsläppen då ska vara 63 procent lägre än utsläppen år 1990.

Det finns även ett sektorsspecifikt etappmål för inrikes transporter till år 2030, som innebär att utsläppen från inrikes transporter – inrikesflyget exkluderat – ska minska med 70 procent senast år 2030 jämfört med år 2010.

I budgetens klimatredovisning redogör regeringen för måluppfyllelsen för samtliga nationella etappmål – samt det nationella klimatmålet till år 2045.

Presentationsbild 6

Utöver våra nationella klimatmål, har vi också klimatmål på EU-nivå och särskilda svenska åtaganden gentemot EU.

Som ni säkert minns, så klubbades ett nytt historiskt klimatpaket på EU-nivå under det svenska ordförandeskapet – Fit for 55. I ljuset av våra nya klimatmål och åtaganden på EU-nivå, har regeringen därför aviserat att Miljömålsberedningen kommer få i uppdrag att utvärdera hur de nationella målen bättre kan överensstämma med Sveriges åtaganden gentemot EU:s klimatmål.

För det finns, precis som ni sett i de senaste två presentationsbilderna, många olika etappmål, klimatmål och åtaganden som Sverige idag har att förhålla sig till på både nationell nivå och gentemot EU. Utöver det har vi internationella åtaganden genom globala avtal som också sätter ramar för arbetet inom miljö- och klimatpolitiken – de förhandlas inom FN.

Att vi får fler internationella klimatmål och åtaganden är i grunden bra. Det handlar om att fler länder vill bygga upp ett klimatarbete och höja ambitionsnivån globalt. Då blir det viktigt att vi håller ordning på de åtaganden vi har och ser till att vår klimatpolitik kan utformas på ett så ändamålsenligt och effektivt sätt som möjligt.

Just nu pågår diskussionerna mellan medlemsländerna och EU-kommissionen om det nya 2040-målet. Det är en process som väntas bli klar i närtid.

2040-målet kommer att fungera som ett etappmål längs vägen mot EU:s mål om nettonollutsläpp senast år 2050 – där Sverige som sagt har ett ännu mer ambitiöst klimatmål än så, där vi ska ligga i framkant och bli klimatneutrala fem år före resten av unionen. Därför förespråkar regeringen ett vetenskapligt baserat etappmål i EU för år 2040.

Sverige har också ett så kallat ESR-åtagande gentemot EU till år 2030, som ska reglera utsläppen från framför allt inrikes transporter, arbetsmaskiner och jordbruket. Som ni såg på förra presentationsbilden finns det även ett nationellt mål till 2030 för denna sektor, men det nationella målet och EU-målet är konstruerade på olika sätt.
De skärpta reglerna för EU:s system för handel med utsläppsrätter – EU ETS – kommer att öka takten i klimatomställningen. Här vet ni att regeringen i Klimathandlingsplanen annonserade att Sverige ska delta från start i genomförandet av det nya utsläppshandelssystemet, EU ETS 2, och inkludera förbränning av bränslen i samtliga ytterligare sektorer utöver de som obligatoriskt omfattas av EU ETS 2 – det påverkar omställningen av våra transporter.

Dessutom har Sverige ett så kallat LULUCF-åtagande gentemot EU. För perioden 2021–2025 gäller så kallad ”no debit”, som handlar om att det svenska redovisade nettoupptaget inte får minska jämfört med perioden 2005–2007 för jordbruksmark, respektive en referensnivå baserad på skogstillståndet för perioden 2000–2009 för skogsmark. Där ingår även nettoutsläppen från avskogning respektive nettoupptagen för beskogning enligt förordningens bokföringsregler.

För perioden 2026–2029 ska nettoupptaget öka enligt en linjär målbana och år 2030 ska nettoupptaget vara cirka 4 miljoner ton större jämfört med perioden 2016–2018.

Presentationsbild 7

Med åtgärderna i budgetpropositionen för år 2025 väntas Sverige kunna nå vårt ESR-åtagande till år 2030 med viss marginal.

För att bedöma utsläppsgapet till ESR-åtagandet har regeringen använt sig av underlag från flera olika myndigheter samt den senast tillgängliga drivmedelsstatistiken.

Naturvårdsverket har presenterat två olika scenarier över utsläppsgapet för att nå ESR-åtagandet till år 2030. Det första scenariot innebär ett gap på cirka 1 miljon ton koldioxidekvivalenter, och det finns även ett känslighetsscenario som innebär ett gap på cirka 9 miljoner ton eftersom man i det scenariot utgår från att drivmedelsanvändningen skulle öka kraftigt.

Regeringens bedömning är att det lägre scenariot från Naturvårdsverket är mer troligt och ligger närmare hur utvecklingen har sett ut hittills i den senast tillgängliga statistiken över drivmedelsanvändnigen, samt Energimyndighetens bedömning över hur drivmedelsanvändningen ser ut att utvecklas framöver.

Den senast tillgängliga statistiken visar nämligen inte på någon markant ökning av drivmedelsanvändningen för det första halvåret år 2024 jämfört med motsvarande period för år 2023 – trots sänkta bränslepriser till följd av de drivmedelsskattesänkningar och den sänkning av reduktionsplikten som regeringen införde den 1 januari 2024.

Presentationsbild 8

Med åtgärderna i budgeten väntas utsläppen minska med 2,6–2,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter fram till år 2030. Det är det som visas i diagrammet här – att det blir ett ackumulerat överskott jämfört med ESR-åtagandet.

Med tanke på S/MP-regeringens mycket kraftiga höjningar av reduktionsplikten och den dramatiska bana de hade för kommande ökningar av den, kan man kanske fråga sig hur vi klarar ESR-åtagandet med endast en mindre höjning av reduktionsplikten.

Det beror på tre delar i det överskott som Sverige nyttjar. Den främsta delen består av ett överskott från ETS1. Det är alltså utsläppshandeln för tillverkande industrier och anläggningar som producerar el och värme samt flygoperatörer och rederier. Där finns ett utrymme på 5,2 miljoner ton. Utöver det är det drivmedelsanvändningen och regeringens klimatpolitik, exempelvis genom minskningar till följd av det historiskt stora Klimatklivet, som har skapat det överskott vi nu har.

Och det är helt rätt och riktigt att tidigare överskott kommer Sverige till gagn nu. Dessa flexibiliteter är en del av hur EU:s klimatmål är tänkta att gå ihop.

I diagrammet på denna bild visas den preliminära tilldelningen enligt ESR – det vill säga, kumulativt hur mycket Sverige ska minska utsläppen i ESR-sektorn enligt vårt ESR-åtagande. I den linje som redogör för BP25-scenariot är det tydligt att vi kommer närmare den preliminära tilldelningen genom åtgärderna i budgeten. För att sedan stänga gapet mellan BP25-linjen och den preliminära tilldelningen används det ackumulerade överskottet.

Presentationsbild 9

Regeringen presenterade för snart ett år sedan en Klimathandlingsplan som för första gången skapar förutsättningarna för att Sveriges klimatmål, nettonollutsläpp senast år 2045, ska kunna nås.

Ett av de största skälen till det är att regeringens klimatpolitik baseras på en utbyggd elproduktion där alla fossilfria kraftslag inkluderas – såväl sol som vind, vatten och kärnkraft.

I klimatredovisningen beräknas utsläppsgapet till 2045-målet vara 20,7 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Även om det finns ett gap i grafen här idag, bedömer regeringen att större delen av gapet kan slutas till följd av beslutade styrmedel inom EU – exempelvis ETS 1.

Den graf ni ser här är ett så kallat ”beslutsscenario”, som skiljer sig från den graf som finns i Klimathandlingsplanen som var ett så kallat ”målscenario”. Skillnaden handlar i korthet om att denna graf visar hur långt vi når med befintliga och beslutade styrmedel, medan grafen i Klimathandlingsplanen också utgår från bedömningar av att ytterligare reformer och styrmedel tillkommer framöver.

Det handlar bland annat om beslut om den långsiktiga utvecklingen av EU:s två utsläppshandelssystem efter år 2030 samt hur incitamentsstrukturerna för bio-CCS ska se ut. EU har också påbörjat processen med att sätta ett nytt klimatmål för år 2040, som jag nämnde tidigare – och var den diskussionen slutligen landar påverkar självklart utvecklingen av de styrmedel som tas fram för att nå det målet.

De två graferna räknar helt enkelt inte med samma saker och är därför inte jämförbara med varandra. Det ska därmed inte tolkas som en ”uppföljning” eller ”uppdatering” av hur vår väg mot nettonollutsläpp har gått i jämförelse med vad som bedömdes för ett år sedan. I båda graferna tyder allt nämligen på att vi rör oss närmare målet om nettonollutsläpp senast år 2045 – och att utvecklingen för den svenska klimatomställningen därmed går åt helt rätt håll.

Presentationsbild 10

Slutligen, så tänkte jag gå igenom vad Klimatredovisningen säger om Sveriges status för LULUCF-åtagandet.

Det pågår just nu flera olika processer kopplade till LULUCF-målet. Det är en betydligt större och mer långsiktig process än den process som omfattar framtagandet av den här enskilda budgeten. Så alla svar kring detta kommer inte att komma här idag eller imorgon när budgeten presenteras i sin helhet.

Först och främst bör vi nämna att de prognosticerade upptagen av växthusgaser inom LULUCF sektorn är mycket osäkra. En justering i skogens referensvärden kan dessutom få stora effekter på utsläppsgapet. Osäkerheterna syns här i diagrammet med flera olika scenarier med stora – och i praktiken väldigt dramatiska - skillnader mellan dem. Sverige väntas bokföra ett underskott under perioden 2021–2025, men exakt hur stort det blir är ytterst osäkert i nuläget.

Regeringen arbetar aktivt för att nå alla våra klimatmål och klara alla våra åtaganden gentemot EU. Att bruka och avverka skog är i grunden positivt för Sveriges och flera andra EU-länders välstånd och tillväxt, och äganderätten är en viktig princip som vi värnar.

Eftersom Sverige är ett land med mycket skog – betydligt mer skog än de flesta andra EU-länderna – har vi också åtaganden som blir stora räknat i ton inom LULUCF-sektorn.

Sverige är dock inte ensamma om att ha svårigheter med de tuffa åtaganden vi har – vi delar den utmaningen med flera andra EU-länder. Vi för just nu diskussioner både med EU-kommissionen och med andra medlemsländer – bland annat Finland – om hur vi gemensamt kan ta oss an de utmaningar som finns med LULUCF. Detta är särskilt kopplat till hur åtagandet påverkas av faktorer som är väldigt svåra att förutse och styra över – som skogsbränder, torka och angrepp av skogsskadedjur som exempelvis granbarkborre.

Det pågår just nu även ett arbete inom Miljömålsberedningen för att ta fram förslag på åtgärder för hur Sverige ska klara vårt LULUCF-åtagande. Vi följer den processen mycket noggrant och ser fram emot att få ta del av de förslag som Miljömålsberedningen ska redovisa runt årsskiftet.

Innan jag lämnar tillbaka ordet till Elisabeth igen, vill jag bara säga några avslutande ord.

Precis som finansministern nämnde, så kommer Sveriges totala utsläpp att minska nästa år – och år 2026 – tack vare den här regeringen politik. Utsläppen beräknas vara lägre år 2026, än när vi tog över år 2022.

Med den gyllene lösning som vi gått fram med – den nya reduktionsplikten – beräknas Sverige klara vårt ESR-åtagande till år 2030.

Den budget som vi imorgon presenterar i sin helhet, är större än alla budgetar som S/MP-regeringen någonsin fått igenom på klimat- och miljöområdet, i det utgiftsområde som kallas UO20.

Årets klimatredovisning har uppdaterats och är mer omfattande än tidigare, exempelvis redogör vi för fler beräkningar än tidigare och kvantifierar utsläppseffekterna på budgetåtgärderna med siffror. Finansdepartementet har också inkluderat en uppföljning av genomförda åtgärder från Klimathandlingsplanen

Det tar ofta lite tid innan stora omläggningar får den önskade effekt man vill se – dels för att helt ny politik tar tid att utreda och utforma, dels för att införandet av nya åtgärder inte alltid ger omedelbara resultat som går att mäta.

Därför är jag väldigt glad över att den senast tillgängliga statistiken och de senast uppdaterade utsläppsprognoserna visar att de totala utsläppen i Sverige för år 2022 och år 2023 har minskat. Prognosen för år 2024 är att utsläppen tillfälligt beräknas öka – men år 2026 beräknas utsläppen i Sverige att minska, tack vare regeringens politik.

Utsläppen väntas med andra ord minska under fyra av de fem år som pågår under perioden 2022–2026 – i stark kontrast mot hur det har låtit för den som följt rapporteringen om regeringens klimatpolitik sedan vi tillträdde.

Nu ser vi ut att kunna överträffa den bild som satt sig utifrån tidigare prognoser. Det är glädjande att utvecklingen har gått bättre än vad som bedömdes för ett år sedan. Jag hoppas att detta kan bli ett hoppfullt besked till alla i vårt land som bryr sig om klimatet och oroar sig för att klimatomställningen inte går tillräckligt snabbt.

Regeringen har steg för steg gått fram med fler kulörer i den breda paletten av nya styrmedel som vi vill se för att minska utsläppen och nå våra klimatmål. Med den här budgeten visar vi att vi i praktiken kan leverera på de principer vi ställt upp för vår klimatpolitik och att vi håller det vi tidigare lovat om att genomföra en rättvis klimatomställning med bred acceptans i samhället. Vi minskar nu utsläppen och sänker skatterna – samtidigt.

Och med det har vi påbörjat ett nytt kapitel i svensk klimatpolitik, som jag ser fram emot att fortsätta skriva.

Med det lämnar jag över ordet till finansminister Elisabeth Svantesson.